Kronofogden, jur. kand. Bertil Häggman, der vil være tidsskriftets læsere bekendt fra hans artikler om Subversion i tidsskriftets 1977-årgang (nr. 1 og 2), giver her en oversigt over organisationer og publikationer med en kritisk indstilling til SALT 2 og til den herskende vestlige forsvarspolitik.
Under hela 1970-talet har det i Västeuropa och USA förts en omfattande lor- svarsdebatt. En rad experter i USA har under hänvisning till den kraftiga sov jetiska upprustningen krävt en ny amerikansk försvarspolitik, som leder till ett återställande av USA:s militära styrka. Av naturliga skäl har i det sam manhanget SALT-avtalen spelat en betydelsefull roll. Denna introduktion presenterar experter, grupper och institut, som pläderar för en ny västlig för svarspolitik. Den är ett försök att informera om en del av den europeiska och amerikanska försvarsdebatt som ofta inte återspeglas i den nordiska försvars- debatten.
USA.
En av de ledande organisationerna och pådrivarna för en ny amerikansk försvarspolitik har varit American Security Council (ASC) (499 South Capitol Street, S.W. Washington D.C. 20003 och Washington Communications Cen ter, Boston, Virginia 22713, USA), som med sina omkring 3.500 medlemsfö retag och instutioner har spelat en mycket aktiv roll i försvarsdebatten. Redan 1976 presenterade ASC en rad ledande amerikanska experters kritiska syn på förutsättningarna för S A L T 2 (f. försvarsministern James Schlesinger, amiral Elmo Zumwalt och Paul H. Nitze, tidigare marinminister och amerikansk SALT-förhandlare). Nitze varnade redan då för att SALT 2 bara skulle inne bära att Sovjetunionen fortsatte sin sträven att uppnå överlägsenhet då det gäller kärnvapen. I juli 1977 presenterade rådet studien »Reality and SALT«, skriven av professor William R. Van Cleave, som var medlem av den ameri kanska delegationen vid SALT 1förhandlingarna, professor Patrick J. Par ker, en försvarsexpert som tidigare varit knuten till amerikanska flottan och Amoretta M. Hoeber från Systems Planning Corporation. I studien framför des kritik mot Carteradministrationens initiativ till nya SALT-förhandlingar. En kritisk rapport om S A L T 2 presenterades vid en presskonferens i januari 1979. Bakom rapporten, »SALT II - An Interim Assessment« stod kongress männen Charles Wilson och William Dickinson, som hävdade att president Carter inte borde underteckna S A L T 2-avtalet därför att »det endast skulle le da till att stärka den sovjetiska överlägsenheten«. April 1979 presenterade ASC studien »An Analysis of SAI/f II«, som rekommenderade att SALT II inte skulle godkännas. Studien hade skrivits av medlemmar i Coalition fo r Peace through Slrenglh (( PS) (Boston, Virginia 22713), som bildades 1978 och som i januari 1979 hade inte mindre än 200 medlemmer från den ameri kanska kongressen. I februari presenterade CPS en studie av John M. Collins, »SALT II Acceptancc Criteria: A Military Appraisal«, samtidigt med en ut frågning av en panel av tre kongressmän. Vid pesentationen av studien »An Analysis of SALT II« deltog bl. a. amiral Thomas Moorer, general Lyman L. Lemnitzer, general John K. Singlaub och förre chefen för det amerikanska flygvapnets underrättelsetjänst, general George Keegan och en rad senatorer och kongressmän.
En organisation som har likheter med CPS är The Committee on the Pre sent Danger (CPD) (1028 Connecticut Avenue, NW , Washington D.C. 20036, USA) som vid årsskiftet 1978-79 publicerade rapporten »Is America beco- ming Number 2?«.
Mycket aktiv för en ny västlig försvarspolitik är National Strategy Informa tion Center Inc. (NSIC) (111 East 58th Street, New York, N.Y. 100 22, USA) som regelbundet publicerar studier i försvarsfrågor. I år har två viktiga studi er presenterats för massmedia: »The Fateful Ends and Shades of SALT :Past... Present . . . And Yet To Come« av Paul H. Nitze, James E. Dougherty och Francis X. Kane och »Strategic Opions for the Early Eighties. What Can Be Done?« av William R. Van Cleave och W. Scott Thompson. Den första boken är ett försök att sammanfatta de viktigaste argumenten mot SALT II och en sistnämnda är en sammanställning av en rapport av studiegruppen Strategic Alternatives Team (SAT), som presenterades vid en konferens arrangerad av NSIC i juni 1978.
I Västeuropa är det framför allt två institut, som stått i förgrunden i debat ten om en ny västlig försvarspolitik. The Institute fo r the Study o f Conflict (ISC) (12/12A Golden Square, London W1R 3AF, England) grundades 1970 och har tagit till sin uppgift att presentera expertanalyser och information om orsakerna till politisk instabilitet, subversion, revolutionär krigföring och po litisk våld. Förutom specialrapporter publicerar institutet regelbundet en serie »konfliktstudier« och en årsbok som land för land behandlar subversion, sä kerhetsproblem och terrorverksamhet, The Annual of Power and Conflict (APC).
I två specialstudier har institutet uppmärksammat SALT 2-avtalet och Sov jetunionens växande strategiska överlägsenhet. I » SALT II: The Eurostrategic Imbalance« analyserar general Stewart Menaul de konsekvenser SALT 2 kommer att få för Västeuropas försvar. Den massiva sovjetiska överlägsenhe ten kräver en strategisk balans i Europa och ett större europeiskt inflytande i förhandlingarna om begränsningen av strategiska kärnvapenrustningar. Juni 1978 publicerade institutet en studie av den franske generalen Pierre M. Gallois, författare till en rad böcker om strategi, säkerhet och flyg. »Soviet Military Doctrine and European Defence: NATO’s Obsolete Con- cepts« är en analys, som bygger på att Västeuropa är det näst sista steget (före USA) på vägen till sovjetisk världsherravälde. Huvudargumenten är att Västeuropas säkerhet är beroende av amerikanska styrkor vars närvaro är en garanti för amerikansk vedergällning. Så länge bandet över Atlanten existerar vågar Sovjetunionen inte angripa USA. Om bandet bryts kan Sovjetunionen tänkas försöka ta över Västeuropa. Det behöver inte nödvändigtvis vara med militära medel. Sovjetunionen kommer hela tiden att ha initiativet efersom ett västligt angrepp på Warszawapaktens medlemmar är uteslutet. Under de se naste tjugo åren har utvecklingen av kärnvapen-bärare gått mycket snabbt. Kärnladdningar i robotar kan avfyras med stor precision och den sovjetiska SS-20 roboten är den för närvarande överlägnaste av alla. Vidare anser general Gallois att den sovjetiska militärdoktrinen tar hänsyn till möjligheten av ett överraskningsangrepp, vilket inte är fallet med NATOs. Han utesluter inte möjligheten av ett sovjetiskt överraskningsangrepp mot Västeuropa med kärnvapen och uppföljning med konventionella styrkor. Svaret skulle vara en europeisk politisk enighet och en rörlig europeisk vedergällningsstyrka utom räckhåll för sovjetiska robotar.
En alternativ strategi.
Chefen för Institute for the Study of Conflict, Brian Crozier, är en av Eng lands främsta strategiska tänkare och författare till en rad böcker och studier, publicerade 1978 ett förslag till en alternativ strategi för Väst, »The Strategy of Survival« (Temple Smith, London). Enligt Crozier befinner vi oss redan i ett tredje världskrig, som började omedelbart efter andra världskriget. Sovjet unionen har haft både framgångar och motgångar under perioden efter andra världskriget men ett permanent krig pågår med skiftande medel för att försva ga och undergräva de icke-kommunistiska staterna i »målområdet«, som Cro zier föredrar att kalla dem. Begreppet »den fria världen« är föråldrat, efter som det i Väst också finns totalitära stater. Trenden under de närmaste åren måste ändras och det är inte för sent. Östblocket har en rad svagheter som kan utnyttjas av Väst:
- De rådande klyftorna mellan regimernas löften och verkligheten i de kommunistiska staterna.
- Den fortgående doktrinära försvagningen och de ökande möjligheter na för oppositionella att göra sig hörda.
- Denpågåendemotståndskampenmotregimernabl.a.iSovjetunionen, Polen och Tjeckoslovakien.
- De icke-ryska folkens inställning till den ryska dominansen.
- »Eurokommunismens« framvax och den därmed ökande partisplittringen.
- Den sovjetisk-kinesiska konflikten.
Ekonomiskt är dessutom Sovjetunionen i dag beroende av hjälp från Väst. Ett av de största nutida och framtida problemen är frågan i vilken utsträck ning den hjälpen bidrar till att vidmakthålla den teknisk-militära apparat, som garanterar Sovjetregimens fortbestånd.
Situationen i Östeuropa fortsätter att vara instabil och i själva Sovjetunio nen gör sig oppositionella hörda i en utsträckning, som inte skett tidigare. Dessa och ytterligare problem för Moskva är därför i och för sig en garanti mot en fullständigt framgångsrik sovjetisk politik. Hotet kommer i stället främst från den optimistiska tron hos många politiker, strateger och opinions- bildare att de grundläggande problemen kan lösas med förhandlingar och att Sovjetsystemet skall liberaliseras med en därpå följande uppmjukning i attity den.
Visserligen, skriver Crozier, är ett tekniskt välutvecklat försvar mot ett kon ventionellt militärt hot en av säkerhetens grundförutsättningar. Men det räc ker inte med ett konventionellt försvar. Hotet är mångdimensionellt och det krävs flexibilitet. Här kan man för övrigt peka på den 1973 av institutet publi cerade rapporten »The Peacetime Strategy of the Soviet Union«, som behandlades ingående även i skandinaviska massmedia. I den rapporten pekades bland annat på den ökande betydelsen av avdelningen för verkställande ope rationer (Avdelning V) inom KGB, som är en topphemlig institution. Den sva rer för politiska mord, kidnappingar och sabotage. Den skall bl. a. i krigstid svara för sabotage av allmänna inrättningar i väst, transport och kommunika- tionsväsen och andra nervcentra. Målsättningen är att vid en krissituation lamslå väst-världen genom att framkalla kaos. Likartade uppgifter presente rades i Paris i april 1979 av den franska underrättelsetjänsten. Det skulle fin nas färdigutbildade ryska »femtekolonnare« i Västeuropa. Totalt skulle det röra sig om 800 grupper på vardera 25 till 50 man, som alla var specialister på sabotageverksamhet och psykologisk krigsföring. De skulle redan finnas sta tionerade i Östeuropa för att med kort varsel kunna sättas in med fallskärm, helikoptrar eller med hjälp av ubåtar. Med hänsyn till de alarmerande rappor ten sägs Frankrike ha skärpt bevakningen av strategiska byggnader, teleinstal- lationer, kraftverksanläggningar, broar och andra inrättningar, som kan tän kas bli mål för de sovjetiska kommandogrupperna i en krigssituation.
Om inte väst reagerar inom de närmaste åren, kommer det inte att gå att ändra reträttens tidvattenvåg. Om vi handlar nu har vi möjlighet att ändra trenden. Denna uppmaning av Crozier är med all sannolikhet något som de flesta förespråkarna för en alternativ västlig strategi är eniga om.
En utvidgning av N A TO.
Vid en internationell konferens med företrädare för flera av de ovannämn da organisationerna och instituten i Brighton i juni 1978 framfördes tankar på en ny västlig försvarsallians, som inte skulle täcke bara Atlanten utan också Stilla Havet och Indiska Oceanen. Chefen för Foreign Affairs Research Insti- tute (FARI) (Arrow House, 27-31 Whitehall, London SW1A 2BX, England), Geoffrey Stewart-Smith, presenterade i början av 1979 i en rapport, »The Ca- se for a Tri-Oceanic Alliance«, det nya konceptet. Den sovjetiska strategin är interkontinental. Det är därför viktigt att ett västligt försvarsförbund också är interkontinentalt och förutom Västeuropa och Nordamerika täcker betydelse fulla områden av den icke-kommunistiska världen. Tre femtedelar av världens olja liggar i ett område, som omges av länder i försvarssamarbete med Sovjet unionen - Sydjemen, Etiopien, Syrien, Irak och Afghanistan. Ett angrepp från Sovjetunionen från Öst- och Centraleuropa behöver inte nödvändigtvis bara beröra Europa. USA:s medlemskap i N A T O gör det möjligt att en veder gällning kan komma från amerikanska baser och flottstyrkor i Stilla Havet. USA är både en Atlantisk och en Stilla Havsmakt. Dessutom är det troligt att ett angrepp i Europa kompletteras med ett försök att ta oljefälten i Mellersta Östern och att stoppa oljeleden Persiska Viken - Gode Hoppsudden -Europa- USA. En utbyggnad av den japanska flottan skulle kraftigt bidra till säkerhe ten både i Stilla Havet och Indiska Oceanen och därmed vara ett indirekt stöd för en av NATOs mest vitala flanker.
Svaret på västs försvarsproblem skulle vara en »Tri-Oceanic Alliance« (TOA), ett förbund mellan icke-kommunistiska stater vid Atlanten, Indiska Oceanen och Stilla Havet. Det skulle vara en allians som byggde på den nya geopolitiska situation som den moderna vapentekniken, kärnvapnen, skapat. Den stora sovjetiska kontinenten utgör ett strategiskt hot mot de på sjöförbin delser beroende västmakterna. NATO är i sin nuvarande uppbyggnad beroen de av leveranser över haven - olja, mineraler och råmaterial. TOA skulle ock så kunna utgöra en garant för provästliga oljestater i Mellanöstern. Så länge TOA inte existerar kan Sovjetunionen alltid koncentrera sig på de svagaste staterna i randområdet runt det sovjetkontrollerade imperiet. Som motdrag mot den sovjetiska politiken att »söndra och finlandisera« skulle en allians mellan stater i Sydamerika, Afrika, Mellanöstern, Asien och Australien kun na omfatta 90% av världens vetenskapliga och tekniska kunnande, 75% av världens oljereserver, 85% av världens matvaruproduktion. Överlägsenheten i marina stridskrafter gentemot Sovjetunionen skulle vare tre till en.
FARI, vars ordförande är den konservative parlamentsledamoten Sir Frederic Bennett, har också publicerat en rad kortare rapporter, som berör den nya strategin och SALT 2: »Soviet Strategy and NATO Defence«, »Theatre Nuclear Weapons in Europe« och »NATO Is Too Small To Ensure the Survi- val o f the West«, för att nämna några exempel. FAR I har också givit ut en rad böcker om västliga säkerhetsfrågor och rapporter om den strategiska situa tionen 1979 som »World Power - A Dangerous Shift« och »Comperative US- USSR Production of Major Weapons Systems«.
SALT 2, Skandinavien och den nya strategin.
SALT 2 har öket Skandinaviens militära betydelse. Enligt avtalets tilläggs protokoll skall kryssningsrobotarna avfyras från vapenbärare som befinner sig i närheten av Norden. Räckvidden begränsas under en period fram till 1981 för land- och sjöbaserade kryssningsrobotar till 600 km och till 2500 km för luftburna om SALT 2 godkännes av den amerikanska kongressen. Det omfattande baskomplexet på Kolahalvön och befolkningscentra som Lening rad ligger nära Skandinavien och den kortaste vägen mellan de två supermak terna är över skandinaviskt territorium.
I bl.a. Sverige presenteras i försvarsdebatten omfattanda material, som produceras av försvars- och kärnvapensmotståndare. Det finns därför ett ut talat behov att tillföra debatten material från företrädare för bl. a. den nya västliga strategin. Hotet mot Västs energiförsörjning och den växande sovjeti ska militära styrkan i Europa har bidragit till att de »nya strategerna« har bör jat spela en allt större roll i försvarsdebatten i länder som England, Frankrike och USA.
