Log ind

Såkerhetspolitiska problem i Norden

#

I forbindelse med den forsvarsmæssige langtidsplanlægning føres der i Sverige en indgående diskussion om det fremtidige svenske forsvars struktur, disse strukturers effekt for svensk sikkerhed og for det samlede Nordens sikkerhed. Det er disse problemer, der er emnet for denne artikel af professor Nils Andrén. Professor Andrén, der er ansat ved det svenske Forsvarets Forskningsanstalt, har i en årrække ledet arbejdet med sikkerhedspolitiske miljøstudier som basis for det svenske forvars langtidsplanlægning. Artiklen bringes her i sin originale svenske version.

Två huvudproblem dominer ar alltid de såkerhetspolitiska overvågandena, inte minst for små stater vilkas en da ambition ar att få leva i fred och forkovra de resurser och mojligheter som de redan har. Det ena problemet galler forhållandena omkring oss i vårlden. Hur kan foråndringar i de yttre forhållandena komma att påverka vår egen sakerhet? Det andra problemet galler de inre forhållandena. Hur kan åtgårder som vi sjalva vidtar, t ex av forsvarspolitisk art, komma att påverka vår egen yttre sakerhet?

Avspanningens dynamik

Det forra probemet, for åndringarna omkring oss i vårlden, år for nårvarande av stort intresse och stor betydelse. Vi har gått in i ett skede som allmånt brukar betecknas som en avspånningsperiod. Många betraktar utvecklingen med stor optimism. Avspånningen sågs rent av definitivt ha eftertrått det kalla kriget. Andra ser dåremot i de senaste årens håndeiser mera av en upplosning av sjålvfortroende och vilja till sjålvhåvdelse ån av en avspånningsprocess, i vilken båda sidor tar och ger. Avspånningen innebår sålunda en rad frågor, på vilka svaren grundas lika mycket på forhoppningar och vårderingar som på kunskaper om fakta. Oavsett vad som lett fram till avspånningen som politiskt fenomen år dett uppenbart att termen fråmst betecknar en process som pågår mellan supermakterna. Supermaktema efterstråvar av olika skål avspånning sig emellan. For de mindre statema blir det dårfor en viktig fråga på vilka villkor avspånning i Europa uppnås mellan de dominerande supermakterna. Kommer denna avspånning att i realiteten uppnås på bekostnad av exempelvis Våsteuropas eller vissa våsteuropeiska staters reella sjålvståndighet? De yttre kraftemas utveckling kan uppstålla en rad våsentliga frågor.

1. På vilket sått kommer inom ramen for en avspånning relationema mellan supermaktema att utvecklas?

2. Vilka grundlåggande politiska målsåttningar hos den internationella politikens huvudaktorer ligger bakom de gemensamma stråvandena efter politisk avspånning?

- År dessa målsåttningar på længre sikt forenliga?

- I den utstråckning som de inte år forenliga kan de rimli gen tånkas leda till konflikter av olika slag?

- Inom vilket tidsperspektiv kan man råkna med risk for sådana konflikter?

- Vilka uttryck kan sådana konflikter ta sig? Våpnade, ekonomiska eller av annat slag?

3. På vilket sått kan olika utvecklingar av avspånningspolitiken påverka Nordeuropa eller Skandinaviens strategiska betydelse?

4. Frågan om Nordens strategiska betydelse i ett militårt perspektiv kan te sig på olika sått om man foreståller sig olika dominerande intressen eller hotforestållningar hos supermaktema. Om den strategiska terrorbalansen helt dominerar det strategiska tånkandet foreståller man sig att Nordkalotten, Nordskandinavien, blir av dominerande strategisk betydelse.. Farvattnen i norr år av betydelse på grund av nårheten till Sovjets marina basområde. Som en foljd hårav år de av vikt åven som operationsområde och som overvakningsområde for huvudmotståndaren. Dåremot kanske sodra Oster s jon och inloppen till Osters jon blir av mindre betydelse, om man foreståller sig att supermaktemas dominerande hotbild, eller åtminstone en dominerande hotbild hos supermaktema, utgors av ett allmånt krig i Europa. Ur forsvarsplaneringssynpunkt måste en hypotes som innebår att det storsta hotet ligger i norr få andra konsekvenser ån en hypotes som innebår att Europakonflikten år det storsta hotet eller som innebår att båda hoten år av samma dignitet. Ur forsvarsplaneringssynpunkt blir det rimligen också en våsentlig fråga om man foreståller sig att båda hotbildema år realistiska men att de kanske år aktuella i olika tidsperspektiv. Man kan t. ex. forestålla sig att terrorbalanspolitiken vid en utpråglad avspånningspolitik i Europa blir av sårskild betydelse, oavsett till vilken kostnad denna balans genom olika SALT-overenskommelser kan uppråtthållas. Om terrorbalans och avspånning kan forutses dominera i ett kortare tidsperpektiv, innebår detta att Nordkalottproblematiken kan te sig som den viktigare under de nårmaste åren. I ett långre tidsperpektiv, infor vilket man kånner ovisshet om de olika dynamiska kraftemas utveckling i Europa, kan man dåremot inte bortse från konfliktrisker soder om Skandinavien.

5. I den såkerhetspolitiska analysen år det också av stor betydelse att våga olika hotbilder mot varandra. Det finns militåra hotbilder och det finns ekonomiska hotbilder; det gåller att klarlågga den framtida sårbarheten infor olika typer av hot, så att t. ex. totalforsvarspolitiken kan ges en rimlig inriktning och balans med hånsyn till mojliga framtidshot. Mot denna bakgrund år det en våsentlig fråga att analysera, å ena sidan på vilket sått avspånning och ekonomisk integration i olika former kommer att sammansvetsa stater och block till en reell intresegemenskap, å andra sidan på vilket sått stater och kanske åven block just på grund av ekonomiska beroendeforhållanden kan bli mera sårbara ån hittills infor ekonomiska hot av olika slag.

Inre utvecklingar

Under de senaste åren har forsvarsfrågan stått under debatt i praktiskt taget hela Norden. Delvis våsentligt foråndringar har skett eller håller på att ske organisatoriskt och styrkemåssigt i samtliga lånder. Drivkraftema bakom dessa foråndringar år av olika slag; såkerhetspolitiska overvaganden hor i viss utstråckning med i bilden, men många gånger forefaller det som om ekonomiska awågningar och andra inrikesdominerande faktorer spelade en storre roll. De forsvarspolitiska foråndringamas innebord torde i stort sett vara klar. Låt mig hår sammanfatta den så att tendensen mot en kvantitativ nedskåming i forsvaret år mest på­ taglig i Danmark och Sverige. Vidare att det svenska forsvaret, också i ett beskuret skick av det slag som den nuvarande utvecklingen måste leda till kring bor jan af 1980-talet rimligen alltjåmt torde komma att hora till de starkaste småsatsforsvaren i Europa. Inte desto mindre blir det i forhålande till de dominerande maktemas resurser ett betydligt svagare forsvar an hittills. Foråndringarna i forsvarets styrke uppstaller naturligtvis for samtliga berorda lander frågan på vilket sått dessa kommer att påverka staters yttre sakerhet. Kommer hot låttare att uppstå på grund av den okade militåra svagheten? Rimligen kan man anta att frågan for Danmarks och Norges del har en relativt underordnad betydelse. Avgorande for dessa staters såkerhetspolitiska trovårdighet år knappast i forsta hand deras egen miltåra styrke utan styrkan och inte minst trovårdigheten av det militåra såkerhetssystem som de tillhor, NATO. For Sveriges del år det uppenbart att balansen mellan de militåra blocken, inte minst NATO-låndemas styrka och NATO-organisationens formåga att bevara en trovårdig maktbalans i Europa mellan Ost och Våst, år av mycket stor betydelse. Asymmetrier medfor okade risker och det kan knappast uppfattas som utmanande med hånsyn till alliansfriheten (»neutraliteten») att håvda att en asymetri som fors vagar Våst år mera kritisk ån en forsvagning av Ost. Som en alliansfri stat måste Sverige rimligen tillmåta de egna forsvarsinsatserna storre betydelse ån vad som år fallet i de NATO-anslutna grannlåndema, Norge och Danmark. Ett problem, som sammanhånger med frågan om den direkta såkerhetspolitiska betydelsen av forsvarsforåndringama, galler i vilken utstråckning de reducerade ambitionerna i de nordiska låndema påverkar det man ibland kallar det nordiska såkerhetspolitiska »systemet». Det galler frågan på vilket sått de respektive nordiska låndemas såkerhetspolitik och forsvarspolitik får konsekvenser for de ovriga nordiska låndema. I detta fall gåller problemet sårskilt vilka konsekvenser som olika slags foråndringar i denna såkerhetspolitik och forsvarspolitik kan komma att få. En for nårvarande rimlig fråga år om foråndringar i denna forsvarspolitik av det slag som nu overvågs och forbereds, delvis genomfors, har någon betydelse for de ovriga nordiska låndernas såkerhet? Om svaret på denna fråga blir jakande kan i anslutning dårtill ett antal konkreta frågor uppstållas till diskussion. Som bakgrund kan konstateras att de foråndringar som diskuteras i svensk forsvarsorganisation och forsvarskraft kan uttryckas dels i kostnadsnivåer, dels i olika uppfattningar om svenska forsvarets framtida struktur (organisation, inriktning, formåga at verka). Frågorna kan exemplifieras av foljande matris:

Skærmbillede 2020-04-23 kl. 14.37.09.png

Eller, med andra ord, vad år det som uppfattas som mest riskabelt eller våsentligt ur grannlandssynpunkt? Vilka foråndringar kan medfora hot mot den nu rådande strategiska balansen i Norden? En sånkt forsvarsnivå eller en på visst sått foråndrad forsvarsstruktur? Eller en kombination av något slag mellan dessa variabler.

1. Den sånkte forsvarsnivån kan komma att innebåra att den svenska forsvarsorganisationen - dock ieke det disponibla manskapet vid fullst åndig mobilisering - kan komma att ungef år halveras i varje fall når det gåller sådana enheter som kan betraktas som dyrbara elitforband, t ex norrlandsbrigader och pansarbrigader, ubåtar och flygdivisioner. Dåremot kan forband av mindre kvalificerat slag (t ex lokalforsvarsforband) tånkas forekomma i storre omfattning i framtiden. Uppfattas en sådan reduktion i styrkeforhållandena som våsentlig?

2. En forsvarsorganisation kan ha olika egenskaper med hånsyn till sin formåga att verka. I svensk forsvarsdiskussion talar man ibland om ett » skalf orsvar» vars egenskap år att det år effektivt vid kust och gråns och kraver våsentliga anstrångningar att bryta sig igenom men dårefter inte kan utveckla så stor styrka. Man taler också om ett »djupforsvar». Djupforsvarets egenskap år att svårigheten att tillkåmpa sig tilltråde till landet blir mindre, kanske rent av våsentligt mindre ån vid ett skalforsvar men att forsvarets styrka successivt våxer och att svårigheterna dårfor okar sedan angriparen vål bor jat trånga in i landet. Med en viss forenkling kan man saga att i det forstå fallet blir tilltrådeskostnadema stora. Givetvis kan man tånka sig olika varianter mellan renodlade »skalforsvar* och »djupforsvar».

3. Om man tvingas att reducera forsvarets storlek och verkansmojligheter i ett till ytan så stort land som Sverige kan man gora detta antingen genom att på i foregående moment antytt sått specialisera forsvarets egenskaper i en viss riktning eller genom att uttunna forsvaret samtidigt som ambitionerna att låta det kunna verka over hela yten bevaras eller genom at koncentrera forsvarsanstrångningen åt den ena eller den andra delen av landet. Man kan t ex tånka sig:

a) en stark koncentration till norra Sverige medan dåremot ovriga delar av landet får en mindre effektiv bevakning, ett mindre starkt skydd;

b) en koncentration till sodra Sverige varvid man avstår från ambitionen att vidmakthålla ett svårforcerat invasionsforsvar i Norrland;

c) ett forsvar som år koncentrerat till det ekonomiska och administrativa hj årtområdet i mellan-Sverige och som samtidigt låmnar norra och sodra Sverige med mera begrånsade militåra skyddsåtgårder.

En fråga som svenska forsvarsplanerare och forsvarspolitiker borde uppmårksamma år således - om olika inriktningar i de hår berorda hånseendena kan tånkas få konsekvenser av olika slag for de nordiska grannlåndema eller - om dessa betraktar sig som relativt okånsliga antingen infor foråndringar i svensk forsvarspolitik over huvud taget eller for om dessa foråndringar/reduktioner får den ena eller den andra organisatoriska eller geografiska konsekvensen. De problem som hår uppskisserats betråffande mojliga konsekvenser utanfor Sverige av alternativa svenska forsvarspolitiska losningar kan naturligtvis våndas åt andra hållet. Samma fråga kan stållas i Sverige och Norge betråffande konsekvensema av foråndringar i dansk forsvarspolitik och i Danmark, Finland och Sverige av foråndringar i norsk forsvarspolitik, åven om - som tidigare antytts - NATO-bindningarna i dessa två lånder rimligen bor gora lokala foråndringar mindre intressanta ån motsvarende foråndringar i Sverige. En fråga av vikt år åven hur Finland berorrs av foråndringar i de nordiska grannlåndema och hur foråndringar i finsk forsvarspolitik skulle påverka ovriga nordiska lånder.